Arkiv för oktober, 2008
ett kvarts sekel gammal
jo nu händer det. det är den 25 oktober 2008 och jag fyller ett kvarts sekel. jag kollar uppgivet på körkortsbilden som togs ny i augusti 2005 och inser att den släta huden och det flickiga ansiktet nu är ett minne blott. jag börjar bli gammal. 25 år. är jag vuxen nu..?
datorn dog
anledningen till att jag inte skrivit sedan… sist 
är att min dator dog i måndagsmorse. jag har sörjt hela veckan och av naturliga själ inte skrivit här. nu har kusinen flyttat in och han hade införskaffat sig en dator, snäll som han är får jag låna så vad har då hänt sedan sist..? jo, hemmet är omgjort till ännu vackrare än förut, kusinen har som sagt slagit rot, jag spenderar just nu min sista dag som tjugofyraring, jag har semester som redan är på sin sluttamp, och sist men inte minst, inga fler hot… peppar peppar.
lagen om allts jävlighet
jag tror peppar peppar kanske att min alltid lika stora otur äntligen brutits och att det kanske äntligen är så att lagen om den förbannade jävligheten har bestämt sig för att ge utdelning av undantaget som bekräftar regeln… Hänger ni med?
första dagen i mitt nya liv..?
idag är första dagen på cirka en och en halv vecka som jag vaknar och inte har fått något otrevligt mail… peppar peppar. jag håller er uppdaterade i ämnet men just nu så måste jag hoppa in i duschen.
huvudet högt i stormiga vatten
jag har under någon veckas tid fått mail som heter duga. duga är i det här avseendet är inte särskilt positivt och hela situationen har escalerat på ett sjukt sätt. avsändaren har som första mission att göra mitt liv omöjligt som denne själv uttryckt det. denne menar att hon mår bra av att höra att jag mår dåligt…
jag är inte en så pass bra människa att jag kan tycka synd om personen i fråga, men frågan är vem som mår sämst i allt det här. och vem som förlorar mest i längden. för mig är det ingen tävling men det har det uppenbarligen blivit för vederbörande.
inte på ett enda av alla dessa mail har jag svarat så mycket som ett okej. jag läser snällt min dagliga dos, det som serveras, och sväljer.
sedan gör jag vad jag måste. men jag gör det på ett högst lagligt sätt, till skillnad från författaren.
författaren berättar gärna om sina känslor gentemot mig och ännu hellre om andras. om de är sanna eller inte är helt ointressant så länge det är elakt och med potential att såra…
visst är det tråkigt att bli kallad alla världens könsord i en och samma mening, att höra att man är ful, att man har grisnäsa och uppåtläpp till följd av läppspalt, eller harmynt, som vederbörande trodde jag har. visst är det inte heller någon höjdarsituation att någon kallar en gris mellan varje mening och påstår att de vill vara med om min slakt innan de äter fläsket…
men jag fortsätter att hålla mitt huvud högt.
stark blir starkare
nej, trakasserier och tomma hot tänker jag inte låta komma emellan mig och mitt välmående. nu räcker det. jag står över sådan skit. jag vet vem jag är och är stolt över den jag väljer att vara. jobbigare situationer än den här har jag klarat mig igenom förut och (ännu) dummare människor har korsat min väg. det som inte dödar gör en starkare säger dem. så är det.
stella på äckelmission
varje morgon på min och stellas morgonpromenad går vi samma väg. varje morgon stannar stella i ett hörn inte långt ifrån lägenheten. varje gång har något lagt av en spya där. stella tycker varje gång att de ser lika smarriga ut. och jag tycker varje gång att det är lika äckligt. den här morgonen var inte som varje morgon. stella hittade ingen spya.
en ny typ av presentation
jo, hon har rätt som hon skriver, visst har jag harmynt, grisnäsa det kanske jag hade innan de sista operationerna, men det har jag rått bot på. å andra sidan har jag ett ganska personligt ansikte och efter flera års ångest för att jag inte såg ut som alla andra så ser jag det nu som något positivt.
ja, du har rätt.
mitt namn är linda och jag har harmynt.
